Lymfatisk filariasis: myggburna infektionen bakom elefantiasis och hur

Lymfatisk filariasis är en parasitinfektion som sprids av myggor. Årtionden av massbehandling bryter smittspridningen och förhindrar den svåra svullnad som kallas elefantiasis.

Vad lymfatisk filariasis är

Lymfatisk filariasis är en parasitinfektion som orsakas av små trådlika maskar. Världshälsoorganisationen uppger att tre arter orsakar den: Wuchereria bancrofti står för omkring 90 procent av fallen, medan Brugia malayi och Brugia timori utgör resten. Vuxna maskar sätter sig i lymfkärlen, de kanaler som normalt dränerar vävnaderna på vätska. De lever i ungefär 6 till 8 år och släpper ut mikroskopiska larver, så kallade mikrofilarier, i blodet. De flesta smittade känner sig friska, men maskarna kan skada lymfsystemet under flera år. När skadan blir synlig uppstår den svullnad som gett sjukdomen dess mer kända namn. I samma faktablad konstateras att de vuxna maskarna lever i omkring sex till åtta år och hela tiden släpper ut mikrofilarier i blodet.

Hur myggor för smittan vidare

Myggor bär smittan mellan människor. Pan American Health Organization förklarar att smitta sker när en infekterad mygga avsätter tredjestadiumlarver på huden medan den suger blod. Larverna tar sig sedan in i kroppen genom bettets sår. Människan är den definitiva värden, så det finns ingen betydande djurreservoar som håller parasiten vid liv. Olika myggrupper dominerar i olika miljöer. WHO konstaterar att Culex-arter sprider den i stadsområden och halvurbana områden, Anopheles-arter främst på landsbygden och Aedes-arter främst på öar i Stilla havet. I Amerika är denna myggväg snävare, vilket formar hur regionen planerar sitt utrotningsarbete. Det spelar roll eftersom bekämpningen måste riktas mot den lokala myggarten i stället för att anta att en och samma smittväg gäller överallt.

Sjukdomsbördan i siffror

Omfattningen av lymfatisk filariasis är stor men krymper. WHO rapporterar att över 657 miljoner människor i 39 länder fortfarande är hotade och behöver förebyggande kemoterapi. År 2018 var 51 miljoner människor smittade, en minskning med 74 procent sedan Global Programme to Eliminate Lymphatic Filariasis inleddes år 2000. Minst 36 miljoner människor lever fortfarande med kroniska effekter, bland annat omkring 25 miljoner män med hydrocele, en svullnad av pungen, och mer än 15 miljoner med lymfödem, svullnad i extremiteterna. Eftersom maskarna kan orsaka skador långt innan symtomen visar sig underskattar enbart antalet infektioner den mänskliga kostnaden av sjukdomen. Framstegen sedan år 2000 är mätbara, med över 9,7 miljarder behandlingar utförda och 871 miljoner människor som inte längre behöver förebyggande kemoterapi.

Varför svullnaden blir permanent

Upprepade skador på lymfkärlen är det som förvandlar en dold infektion till bestående funktionsnedsättning. När lymfvätska inte kan dräneras ordentligt samlas den i extremiteter, bröst eller könsorgan. Huden och vävnaden under den förtjockas med tiden, och extremiteterna kan bli tunga och hårda. Bakterieinfektioner i huden kan förvärra varje episod. Detta sena stadium kallas ofta elefantiasis, även om ordet beskriver utseendet snarare än orsaken. Mikrofilarierna i blodet är viktiga för smittspridningen, inte för svullnaden i sig, eftersom det är de vuxna maskarna som blockerar och ärrar lymfkanalerna. Att förstå den skillnaden hjälper människor att söka vård utan skam. Vårdpaketet behandlar också infektionen när den uppstår, vilket bidrar till att förebygga de upprepade bakterieepisoderna som förtjockar huden och gör vävnaden hård.

Massbehandling som förebyggande åtgärd

Det viktigaste verktyget mot lymfatisk filariasis är förebyggande kemoterapi som ges till hela samhällen, inte till individer med symtom. WHO rekommenderar årlig massbehandling i minst 4 till 6 år. Vilket läkemedel som används beror på vad som finns lokalt: albendazol ensamt där loiasis är samexisterande endemisk, ivermektin plus albendazol i länder med onchocerciasis, och dietylkarbamazin plus albendazol på andra håll, eller treläkemedelskombinationen IDA där programförhållandena tillåter det. Mer än 9,7 miljarder behandlingar har delats ut sedan 2000, och 871 miljoner människor behöver inte längre denna förebyggande kemoterapi. Metoden avbryter smittspridningen så att nya infektioner slutar uppträda. Denna förebyggande metod behandlar inte de vuxna maskarna hos en individ, men upprepade årliga omgångar minskar parasitreservoaren i ett helt samhälle.

Att behandla skadorna som redan finns

Förebyggande åtgärder reparerar inte befintlig svullnad, så WHO främjar också ett vårdpaket för människor som redan är drabbade. Det omfattar behandling av adenolymfangit, de smärtsamma bakteriella skoven som påskyndar lymfödem; hantering av lymfödem för att minska svullnad och skydda huden; hydrocelkirurgi; och behandling av infektion när den uppstår. Global Programme to Eliminate Lymphatic Filariasis insåg detta tidigt. Ottesen och kollegor uppskattade 2008 i PLOS Neglected Tropical Diseases att programmet mellan 2000 och 2007 skyddade 9,5 miljoner redan smittade människor från att utveckla hydrocele eller lymfödem, och att dess filariasisspecifika fördelar uppgick till 32 miljoner avvärjda funktionsjusterade levnadsår. Samma författare uppskattade att programmet förhindrade infektion hos 6,6 miljoner nyfödda och avvärjde nästan 1,4 miljoner livstidsfall av hydrocele.

Framsteg, säkerhet och vägen mot 2030

Programmet har gått från kontroll till eliminering. WHO rapporterar att 21 länder och territorier har erkänts som fria från lymfatisk filariasis, med mål för 2030 att 58 länder ska vara validerade och alla 72 endemiska länder under övervakning efter att behandlingen upphört. PAHO beskriver endast fyra endemiska länder i Amerika: Dominikanska republiken, Guyana och Haiti, medan Costa Rica, Surinam och Trinidad och Tobago togs bort från listan 2011. Säkerhetsdata stöder bredare användning av treläkemedelsregimen. En studie i PLOS Medicine av Weil och kollegor i fem länder fann biverkningar hos 12 procent av deltagarna efter IDA och 12,1 procent efter dietylkarbamazin plus albendazol, med sällsynta allvarliga händelser. Eftersom IDA tolererades väl drog forskarna slutsatsen att det bör vara lika säkert som dietylkarbamazin plus albendazol för massbehandling i områden som redan får den regimen.

Sources

Den här artikeln ger allmän information, inte medicinsk rådgivning. Fråga en läkare eller ett apotek om din egen hälsa.

Lymfatisk filariasis: myggburna infektionen bakom elefantiasis och hur den håller på att elimineras